”Tyst, säg inte det här till någon” var min mammas ord. Hon såg och hörde, och hon visste om att det skedde.  Jag berättade ju tidigt vad hennes make gjorde mot mig. Jag var 10 år och bar på hur mycket känslor som helst. Men mamma gjorde inget. Det skulle tystas till varje pris,  jag var den som skulle vara tyst. Så var det för den generationen, det som var skamfyllt skulle tystas ner. Men nu har tiderna förändrats. Vi har inget annat val än att ta ställning för barnens rätt till en trygg barndom.

 

-Så nej, mamma. Jag är inte tyst. Inte nu längre.

 

Föräldrabalken 6 kap.1 §

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för

sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

 

I den här boken får du som läsare uppleva en stark berättelse om ett barns kamp för överlevnad.

Det är författarens kamp som barn. Det blev en resa som resulterade i många års underlåtenhet,

där skola och myndigheter visade stora brister, dålig sinnesnärvaro och undfallande agerande när det gäller förmågan att bryta destruktiva vuxenbeteenden. Syftet med denna bok är att åstadkomma förändring. Att bryta tystnadskulturen. Att sätta gränser, för att minska antalet barn som utsätts för fysiska och psykiska övergrepp. Denna bok vill bidra till att osunda beteenden synliggörs, att de konkret motverkas och att en bestående förändring äntligen sker.

 

”Det här är min egen historia. Jag är född på Allmänna BB Södersjukhuset 1973 den 21 juli och är uppväxt i Bagarmossen. Jag växte upp i en värld full av misstro, skam, skuld och skräck. Till slut spelade det ingen roll om det var dag eller natt, de valde att skada mig, oavsett tid på dygnet eller dag på året.”  Bok inom kort..

 

​